.

2012-02-06
23:40:48

Efter diagnos
Får be om ursäkt att jag inte skrivit på ett tag, men blev dålig igen. Och eftersom jag har märkt att under helgerna sjunker läsarantalet från ca 30 till ca 5 personer så tänkte jag att jag kunde ta ledigt över helgen.

Ok, senast jag skrev så skrev jag om när jag fick diagnosen.
Nu ska jag skriva om allt som kom efter. Inte allting jag kommer skriva om, som tex God man är något som är tillägnat bara oss med diagnos, men jag tar upp det ändå.

Habiliteringen var min första annhalt efter att jag fått min diagnos. Där fick jag gå på en kurs som hette "Diagnos - och sen då?" där vi helt enkelt var ett gäng med Högfungerande Autism och AS som fick gå på "lektioner" och lära känna våra diagnoser. Även där fick jag många aha-upplevelser. Tex varför jag får ont i huvudet av vissa sorters ljus, varför jag får panik av vissa ljud (som sirener), varför jag har svårt att koncentrera mig på vad folk säger om det är många störande syn- och hörselintryck runt omkring. Min hjärna kan helt enkelt inte sortera bort dessa som "oviktiga" och det medför i sin tur att jag spenderar all min energi mycket snabbare än en genomsnittlig person utan AS eller liknande.
Även det här med att jag får spel om jag bär något plagg som på något vis är obekvämt. Att jag klippte bort alla tvättlappar på alla mina kläder när jag var liten och på så vis drev min mamma till vansinne fick en förklaring tex.
Och att jag känner starkt obehag om jag äter något som har "fel" konsistens. Min bror försökte en gång få mig att äta kokosolja (inte att förväxlas med kokosfett) för att det var bra och nyttigt. Jag tog en tesked och fick kväljningar innan jag med tårar i ögonen lyckades svälja det. Sen blandade han det direkt i min mat istället. Jag tycker om smaken av kokos, men det kändes som att stoppa in en tesked rent margarin i munnen och jag mådde illa en bra stund efter det, tror inte jag hämtat mig ännu, för känner mig smått illamående nu när jag skriver om det.
Samt det här med att jag ogillar förändringar och om mina rutiner bryts blir jag helt förvirrad, jag tror jag sa någon gång under utredningen att livet skulle vara så mycket lättare om jag hade ett schema på livet att gå efter.
Jag har ännu ganska regelbunden kontakt med två som jobbar på Hab, mest för att det känns skönt att ha nån att vända sig till som verkligen fattar det här med AS.


Försäkringskassan
blev nästa stopp. I och med min diagnos var jag nu berättigad att söka Aktivitetsersättning, och på så vis förhoppningsvis få bättre ekonomi. Vilket både jag och läkarna tyckte var en bra idé, eftersom jag ju pga sömnstörningar och social fobi som kan utlösa panikångest i stressade situationer knappast är redo för ett arbete. Kom ihåg att jag var 29 här. När man fyller 30 slutar Aktivitetsersättning gälla, då får det bli Sjukersättning.
Jag trodde ju i min enfald att om jag fick beviljat innan jag fyllde 30 skulle det automatiskt övergå till sjukersättning, Men nej då! Tre dagar innan jag fyllde 30 gick det igenom, men då skulle jag göra en ny ansökan och skicka in. Med ny handläggare, ny väntetid och ny oro. Det beslutet skulle vara färdigt nu i slutet på Februari, så håll tummarna för mig!

God man
blev jag sedan tilldelad. Eftersom jag haft stora problem med min ekonomi och dragit på mig småskulder som sen växt när jag inte kunnat betala dom. Och där högg jag verkligen i sten. Jag var ytterst tveksam till det hela, jag är ju inte obekant med Millenium-böckerna. Även om jag inte trodde han skulle våldta mig så var jag ändå inte så pigg på upplägget. Men tänkte ge det en chans, det kunde ju inte bli värre. Trodde jag då...
Vi hade stämt möte på Soc. Där skrev jag på lite papper och han sa att han skulle ringa mig när det gick igenom.
Månaderna gick och ingen ringde. Sen helt utan förvarning fick jag ett brev från Skatteverket om adressändring. Så jag ringde dom och hörde vad det var frågan om. Då förklarade dom att nu kommer all min post till min God man. Det hade jag inte hört ett ljud om! Vi sa ju tom. på mötet att jag alltid betalat mina räkningar i tid, helt själv och det ville jag fortsätta med, varför skulle då han få all min post? Och varför har han inte sagt ett ljud om det, eller att det gått igenom att han ska va min Gode man?
Så skickade sms till honom, ett sätt han försäkrat skulle räcka om jag behövde prata med honom. Det tog ungefär 7 timmar, sen ringde han upp. Jag sa att jag vill fortsätta betala mina räkningar själv, att jag inte förstår varför han ska ha min post då. Då blev han sur och sa "men då behöver du inte min hjälp då, om du kan betala räkningarna själv" jag sa att det är inte det som är problemet utan att få pengarna att räcka månaden ut. Att han har hand om pengarna och ger mig lite i sänder kan jag gå med på, men min post vill jag ha HIT.
Sen skulle vi ha ett gemensamt möte som han inte kom på. Jag kände mer och mer att jag inte kunde lita på honom. Så var det hur han behandlade mig när man väl fått honom på tråden. Han var nervärderande, som om det faktum att jag har AS gör mig dum i huvudet. Och han hade alltid så bråttom att lägga på så han la ofta på innan jag hann framföra allt jag hade att säga. Jag sa upp honom, men han ändrade inte eftersändningen. Dessutom så fick jag räkningar för sent för att hinna betala dom. Novembers hyresavi har jag ännu inte fått!
Så visade det sig att han bor granne med mina föräldrars kompisar, som meddelat att han bryter sin tystnadsplikt och går och skvallrar om dom han är God man för.
Men tack och lov har jag kämparglöd när jag vet att jag blir felaktigt behandlad. Som när jag fick sparken från ett sommarjobb för att jag hade lunginflammation. Då stod jag också på mig och hävdade min rätt. Det är väldigt sällan jag blir förbannad, men när jag blir det så kan jag stå på mig!


LSS eller Lagen om Stöd och Service för vissa funktionshindrade
är dom jag har haft allra minst kontakt med, faktiskt bara varit på ett möte där. Men som det ser ut nu ska jag få en kontaktperson där, som det står i deras brochyr "målet kan vara att bryta isolering" och isolering är något jag är bra på om man säger så...
Ni kan läsa mer om LSS här: http://www.socialstyrelsen.se/regelverk/lagarochforordningar/lagenomstodochservicetillvissa

Så det är här jag står nu. Mycket på gång, det känns nästan som jag har ett fulltidsjobb fast jag är arbetslös.
Men nu har jag alltså kommit fram till idag.
Så vad nästa inlägg kommer handla om blir en överraskning!

Kommentarer:
#1: Koibito85

Uuuh, jag sträckläste allt från "Specialintressen, besattheter och vanliga intressen" och hit och är helt mosig i skallen nu. Vad jag tycker är intressant är att du har ändå varit ihop med så många människor, eller nja, normalmånga är det egentligen, men det verkar som att det kan vara väldigt svårt för aspies att inleda förhållanden. Ingen har nånsin visat nåt romantiskt intresse för mig annat än på internet, men du träffade många av dina killar/tjejer i verkligheten.



Sen undrar jag lite om det här med sjuk/aktivitetsersättning. Jag har själv jobbat i ett år (med lönebidrag) och varit arbetslös i sammanlagt 2,5 år och det känns som att jag aldrig kommer att få ett jobb, vilket känns läskigt. Har det varit liknande för dig, och isf hur känns det?

2012-02-08 @ 22:10:52
#2: Thina

hej Koibito85 å tack för din fråga. kommer inkludera den i ett Q&A-inlägg senare, så titta in med jämna mellanrum

2012-02-11 @ 21:40:06
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: