.

Vet att det gått lång tid sedan jag senast skrev något. Dels beror det på chocken över att min musa dog (det har gått 6 månader nu. Otroligt)

dels beror det på att min dator beter sig som ett barn i trotsåldern. Måste installera om Vista, men innan dess spara ner allt jag vill ha kvar på min externa hårddisk och det är allmänt jobbigt alltihop. Hatar när min teknologi inte funkar som jag vill att den ska funka.

Men tanken på detta inlägg har funnits sen innan A dog. Då tänkte jag på det som ett enda långt inlägg, men får nog dela in det i stycken.

Härmed ger jag er: Aspie-irritation volym 1!

Alla har vi saker vi irriterar oss på, men det verkar som att när en Aspie irriterar sig på något så driver det oss nästan till vansinne om vi inte får ventilera känslorna. Så här kommer det första av minst två inlägg om bara min irritation, som oftast rör andra människors dumhet.

Tanken att nu är tiden mogen för detta inlägg kom när jag och min LSS-människa gick på bio och såg Dark Shadows. En mycket bra film, men till och från under filmen satt jag och var väldigt irriterad. För precis bakom mig satt två personer som, att döma av ljudet, hånglade sig igenom 90% av filmen. Dels var det smack- och sugljudet som irriterade mig, dels tanken på att man betalar 95 spänn för att se en film, men inte ser den utan bara hånglar och stör Aspien med extremt ljudkänslig hjärna som sitter framför. Det är vad jag förstått väldigt vanligt att vi med AS inte kan filtrera bort små ljud i bakgrunden, utan alla ljud blandas samman och gör oss förvirrade och om det pågår länge trötta. Visst, vill man gå på bio och hångla bort 2 timmar får man såklart göra det, men skulle uppskatta om dom kunde gjort det längre bak i salongen. Vi var ändå inte mer än kanske 20 personer i en salong som rymmer 200, så varför inte sprida ut sig då, istället för att sitta i en klump.

Detta med ljudkänslighet stör mig otroligt mkt i mitt liv i min lägenhet med. Huset jag bor i är byggt någon gång på 50-60-talet och är extremt lyhört. Jag kan vakna på morgonen, ligga och dra mig och höra den halvdöva tanten som bor vägg i vägg sitta och prata (skrika) i telefon. Jag hör varje ord hon säger.

Men det värsta är lägenheten över mig. Vet inte om jag nämnt det tidigare i bloggen men den förra hyresgästen där uppe hyrde ut i andra hand året runt (svart tror jag). Så det var folk som flyttade in och ut ungefär 5-6 gånger det första året jag bodde här. På våren var det okej. Men sen när ungarna tog studenten så hyrdes den ut till just studenter. Som stod på balkongen och skrek-sjöng ”vi har tagit studenten” vid midnatt när dom kom hem från sina vagnar.

Någon månad senare blev jag väckt 2 nätter i rad när dom som bodde där då kom hemsnubblande från krogen kl 3 på natten. Jag har ju insomnia, så jag inte bara vaknar och sen somnar om, när jag vaknar är det oftast kört med sömn sen resten av natten.

När jag gick ut för att lugnt och sansat ta ett snack med dom om det där med att inte störa grannarna blev jag uppträngd mot väggen av två påtända muskelberg och två kaxiga brudar som gapade om att det var jag som gjort fel. Att bli väckt mitt i natten på helgerna skulle man minsann räkna med tyckte dom. Och det var min attityd som var rutten, att dom sprungit upp och ner för trapporna, smällt i dörrar, dunsat runt i golvet över min säng osv i 40 minuter var helt ok.

Sen gav dom sig av i någon bil. Jag gick in och ringde min bror som jobbar för bolaget som äger lägenheterna, sen följde jag hans råd att ringa polis och lämna in en anmälan hos störningsjouren. Sedan dess har jag blivit en sån som skriver lappar om grannarna stör. Jag var seriöst rädd att bli misshandlad den natten.

När dom lämnade lägenheten var den tom någon vecka, sedan kom hösten och en ensamstående mamma med ett spädbarn och ett lite större barn flyttade in. Resultat av det var att spjälsängen stod rakt över min säng, så jag vaknade av att barnet grät flera gånger varje natt. Och på morgonen då jag hoppades kunna få ta igen förlorad sömn så började det lite större barnet springa runt och skrika som en galning.

Efter ca ett halvår med denna familj så stod plötsligt lägenheten tom. Antar att han som ägde den blivit vräkt för att hyra ut svart, eller att han bara flyttat.

Men för kanske 1 månad sedan flyttade en ny person in. Och nu är det ett evinnerligt borrande, snickrande och ommöblerande där uppe. Ibland låter det som om hon studsar ett bowlingklot i golvet. Riktigt skoj att vakna i panik när granen över börjar borra i betong.

Jag är medveten om att jag låter otroligt gnällig och bitter. Och visst vet jag att man får stå ut med ljud från sina grannar när man bor i flerfamiljshus, och vanliga ljud som att gå på toa, gå över golvet, titta på tv osv är inget jag stör mig på. Jag hör det, har som sagt superhörsel, men jag bryr mig inte om det.

Men när folk klampar runt som elefanter på amfetamin, skriker, bråkar eller bygger om hela lägenheten blir jag så trött!

Eller som den gången en bil på parkeringen alldeles utanför mitt fönster hade ett larm som började tjuta ungefär 11 på kvällen och med små pauser på kanske 10-20 minuter i stöten fortsatte tjuta tills klockan 9 på morgonen. Då var jag inte glad, det kan jag lova er!

Nåja, avslutar väl med ett litet klipp på temat, för att göra alla på lite bättre humör.  Det ni ska se börjar vid 02:50.