.

Måste avreagera mig och klaga lite. För två veckor sedan skulle ju svenska folket få tillbaka på skatten. Jag har nolltaxerat i många år, men så fick jag ett brev där det stod jag skulle få tillbaka nästan 5000:-. Sen när jag väntat flera månader och varit glad, var det en taktlös person som kände för att säga till mig att har man skulder hos kronofogden så tar dom skatteåterbäringen utan att man ens får se skymten av den.

Jag blev förkrossad, kunde dom göra så, utan att säga något till en? Började gråta som en galning, dels pga oförutsedda utgifter förra månaden, läkarbesök osv så hade jag knappt några pengar kvar alls, dels för att jag hade planerat att köpa saker som jag verkligen, verkligen behöver å behövt i flera år men aldrig haft råd med. Tex nya skor. Just nu klafsar jag runt i ett par skor som är 2 storlekar för stora, som jag fick köpa begagnade i ren panik för att jag bara hade vinterskor som fick mig att koka på sommaren. Dom var en nödlösning och tar verkligen död på mina stackars fötter. Har nämligen extremt känsliga fötter, så ska jag köpa nya skor kan jag inte bara köpa vanliga gymnastikskor och tro att det är bra, då får jag skavsår inte bara på hälarna utan även på alla tår och på fotsulorna. Både skavsår i form av blåsor och verkliga sår. Och ska jag köpa skor som mina fötter kommer överens med får jag nog räkna med att lägga ut minst 1000:-

Så hittade jag detta på kronofogdens hemsida:

Har du skulder hos Kronofogden (för indrivning ) måste Skatteverket i första hand överföra pengarna till Kronofogden för att betala dina skulder.

Huvudregeln är att eventuell återbäring i första hand ska gå till dina skulder. Överskott från skattekontot berörs inte av de så kallade beneficiereglerna (existensminimum), och är därför inte skyddat från utmätning eller avräkning.

Praktiskt innebär detta att du först får ett besked om överskottet från Skatteverket. Därefter får du brev från Kronofogden. Det dröjer några dagar mellan dessa båda brev. Anledningen är att pengarna måste bokföras hos Kronofogden innan vi kan skicka ett brev till dig.

Beroende på vilken sorts skuld du har, beslutar Kronofogden att antingen avräkna eller utmäta överskottet. Brevet från oss kan därför heta antingen "Besked om avräkning" eller "Bevis om utmätning". Har du flera olika skulder kan du få brev av båda typerna.

Får du tillbaka mer i skatt än vad du har i skuld hos Kronofogden får du resterande belopp utbetalt från Skatteverket.

Och mycket riktigt tog dom pengarna. Det som gör mig så jävla arg är att ingen, inte en enda jävel kände för att upplysa mig om detta. Jag har som sagt nolltaxerat i så många år, hade ingen aning om att det var såhär!

Fan, att jag fått skulder är ju inte ens mitt fel, inte från början iaf! Allt började när jag flyttade till Borlänge och eftersändningen inte funkade så några futtiga telefonräkningar inte kom fram förrän dom hamnat hos inkasso och växt till ca 10.000 kr stycket. Sen har det bara växt och växt och jag har varken haft möjlighet att betala eller orkat ta tag i det rent psykiskt. Så så gav jag liksom upp, gick in i väggen helt och ett tag hade jag inte ens orkat gå upp ur sängen på dagarna om det inte var för katten.

Tro nu inte för all del att jag är en sån som bara skiter i att jag har skulder, en sån som man ser i Lyxfällan och liknande program, hade jag bättre ekonomi skulle jag inte ha några skulder! Det är jävligt psykiskt påfrestande, men jag har inte kunnat göra något åt det! Jag är bara en liten Aspie-tjej från en arbetarklass-familj. Jag kan inte ha ett jobb pga det som min diagnos för med sig och jag har ingen, inte en jävel att vända mig till när pengarna inte räcker. Jag har ingen sugar-daddy och mina föräldrar... Nej, jag skäms som en hund om jag måste be någon om hjälp med ekonomin.

Och nu när man äntligen tror att det kanske vänt, att saker kanske kanske kan ordna sig så får man en smäll på detta vis. Som om det inte räcker med att dom springer här och ringer på dörren och ska ha mig att signera att jag fått deras jävla brev. Dom vet hur min situation är, för det har jag förklarat i åratal (men tydligen för döva öron) nämligen att jag gör så gott jag kan, men ändå vägrar dom lämna mig ifred. Ska dom inte vara det minsta tacksamma att jag faktiskt betalar dom räkningar jag får varje månad? Sedan jag flyttade tillbaka till Gotland har jag inte dragit på mig en enda ny skuld. Jag skulle ju börja om och reda upp allt, få ordning på mitt liv igen och jag har skött mig, men uppskattas det? Icke!

Dessutom har jag ju en skuldsanering på gång, det borde dom ju veta om, och det måste väl ändå få dom att fatta att jag försöker? För er som tror att en skuldsanering bara är att man får alla skulder avskrivna så kan jag meddela att det inte är så. Det tar 5 år, under dom 5 åren ska jag dels ge dom alla mina pengar som är över existensminimum (dvs om jag får ett jobb så får jag inte behålla hela lönen) och inte dra på mig nya skulder. Så det är inte bara att knäppa med fingrarna så är allt borta, jag måste leva hårt i 5 år.

Det som gör mig mest förbannad är att enligt mitt personliga ombud räknas alla pengar jag får från FK som existensminimum, men ändå ska dom vara där och sno det av mig! Fick nämligen ett brev när FK hade beviljat mig sjukersättning där det stod att av mina inkomster vill dom ha 10.000 i månaden. Om jag ger dom 10.000 kr så har jag 400:- kvar. Och det tycker dom med andra ord ska räcka. Nej, fy fan för fogden! Världen skulle vara så mycket bättre om myndigheter kunde visa en liten gnutta medmänsklighet och respekt. Lite förståelse.

Avslutar med några visa ord från Tevye. Det är ingen skam att vara fattig, men det är ingen större ära heller...

Jag vet att jag varit sjukt dålig på att blogga sedan min musa, min vän och vapendragare dog för 6 veckor sedan.

Jag går ännu runt som i en dimma och kan inte riktigt ta in vad som hänt. Nu håller jag på och samlar mod att ta kontakt med hans mamma. Jag ser ingen logik i att en ung man, bara 24 år gammal, bara dör sådär.

Men när jag är ute ur dimman ska jag börja blogga mer seriöst igen, fram tills dess får ni stå ut med halvkassa och kanske inte helt genomtänkta/genomarbetade inlägg.

Men nu känner jag att jag inte kan hålla tyst. Drottning Elisabeth II har nämligen juvel-jubileum (tror jag det var) nu i helgen. (Hur gammal är kärringen egentligen?)

Som om det inte var nog med giftermål, födslar och dop i vårat kungahus så kommer den där skräcködlan i England och bara lägger beslag på Themsen hela helgen.

Missförstå mig inte, jag vill vara i London, och vill spela ”God save the queen” för henne, men inte den dom har som nationalsång, utan punkarnas nationalsång.

Nooo future, noooo future, nooo future for you!

Det samma gäller här i Sverige.

Någon medlem i ett punkband som vill ha mig som textskrivare, jag hjälper gärna till.

Sådär, det var allt för denna gång.