.

Detta blir ett inlägg som jag inte alls hade planerat, men fick ett sorgligt besked i morse.

En ung man som jag sett lite ytligt på ett visst internetforum under många år och sedan i Januari utvecklat en mkt givande relation till hittades död i sin lägenhet i Onsdags. Har väntat och önskat att han skulle logga in och tillkännage det största practical joke han någonsin utfört (han gillade sådana) men det kommer han inte göra. Hans pappa hittade honom, så uppgifterna kommer från hans familj.

Av respekt av för både honom och hans familj kommer jag inte nämna hans namn i detta inlägg, inte heller lämna några snasiga detaljer runt självga dödsfallet, men det jag kan säga är att hela vår relation började kring denna blogg. Han var nämligen en av dom första som läste den, och genast kom med sina tankar kring vad jag skrev.

För nästan varje inlägg som jag skrivit här har jag fått en djupgående analys med hans egna tankar, funderingar och frågor kring dom ämnen jag tagit upp. Och inte sällan har han kommit med förslag på ämnen, skickat länkar till artiklar med mera. Så jag skulle nästan kunna säga att min musa har dött och lämnat mig i stor sorg. Det var ingen kärleksrelation, jag undviker ju sådant och han var homosexuell, så det var bara ren vänskap.

Jag träffade honom aldrig i verkligheten, men eftersom jag uttrycker mig bäst i skrift och han var så full av åsikter, tankar, poesi, musikalitet och kreativitet så han nästan blev manisk ibland så känns det nästan som vi delat lägenhet på ett intellektuellt plan. Och vi talade om allt, inte bara om AS (som han själv sa att han hade vissa drag av, även om nog ingen psykolog skulle ge honom diagnosen) utan samtalen kunde flyta ut i alla möjliga riktningar, ibland på skoj och ibland på blodigt allvar.

Det finns vissa människor som man genast kan känna förtroende och samhörighet med, även utan att ha träffat dom, och han var för mig en sådan, och jag hoppas han uppskattade min existens lika mycket som jag uppskattade hans.

Och jag känner att det finns ännu saker jag vill höra hans åsikt om, men jag antar att nu får jag lära mig att leva utan den. Men jag är i alla fall glad att jag för ungefär en månad sen på mitt tafatta vis förklarade hur mycket jag fann våra samtal psykiskt stimulerande och hans värdesatte hans åsikter. Han blev glad när jag sa det.

Han skulle inte gilla att få en massa hyllningar, för han var ingen skrytsam och egenkär person, men jag tror han ändå skulle bli lite glad om han läste dom, så jag tänker hylla honom i alla fall.

Han var ovanlig på många sätt, otroligt bildad (kunde tex börja skriva på latin eller grekiska rätt vad det var) men samtidigt aldrig hånfull mot folk som frågade vad orden betydde.

Han var högst intelligent, men hade stort tålamod med personer även om dom tjafsade emot honom och sa emot sig själva. Till och med när dom gick på honom med personangrepp så försökte han resonera.

Det som gjorde mig mest chockad utöver att han dött var att han bara var 24 år gammal. Han hade inte angivit någon ålder på sin sida och att döma av visdomen jag såg i hans ögon och hans mogna sätt att bete sig hade jag gissat på att han var i min ålder, kanske tom några år äldre.

Men han hade en gammal själ. Han hade sagt själv att den var lika gammal som universum och nog kunde jag få känslan att jag nästan satt och samtalade med någon av dom stora tänkarna från antikens Grekland ibland när vi pratade.

Min musa är död, men jag kommer inte sluta skriva, då skulle han bli besviken på mig. Så jag sänder en kärleksfull tanke till hans vänner och familj, och när jag kommer till Nangijala, eller Valhall om man så vill, så ska jag höja en skål och dricka med min förlorade vän.

Jag fick bara känna honom ”på riktigt” i lite drygt 4 månader, men tror jag aldrig kommer glömma honom.

Frid vare med dig, broder! Avslutar med Lars Demian, som faktiskt är mycket lik den här unga mannen.