.

Nu har det gått lång tid sen jag skrev, men hösten och vintern har varit väldigt jobbig för mig.

 

Det är ständiga påtryckningar och svek från dom som enligt lag ska hjälpa mig.

Som vanligt var det Försäkringskassan som tryckte på, samt läkare. Som hela tiden frågat mig samma gamla vanliga frågor.

Varför jobbar du inte? När kan du jobba? Dina förklaringar tror vi inte ett skit på. Du är ju ung ännu, det kan inte vara något fel på dig om felet i fråga inte syns.

 

Och som om detta inte räckte så har min samtalskontakt på Hab varit helt omöjlig att få tag på. Detta har vägt tungt på mig hela hösten, jag har inte haft aptit, ingen ork, inte varit glad över något, blivit apatisk, målat fan på väggen för minsta lilla grej (var tex övertygad om att min ena katt var döende, fast det inte var något fel på honom) och på alla vis varit övertygad om att hela mitt liv kommer braka ihop vilken sekund som helst.

 

Fallit längre och längre ner i en depression med andra ord. För kanske 2 veckor sen, då FK började prata om stormöte där "beslut ska fattas" (som jag tolkade som att dom skulle utförsäkra mig eller sätta mig i Fas 3) så brakade allt på riktigt. Jag fick en panikångest-attack.

Ringde och grät hysteriskt i luren för min mamma (som redan vid jul märkt att jag var blek, tyst och mer introvärt än vanligt) , som i sin tur ringde Hab och hotade att anmäla dom för social-styrelsen om dom fortsatte att inte ringa upp mig (jag hade ringt dit minst några gånger i månaden i ett halvår utan att höra ett ljud tillbaka) då gick det undan, inom en halvtimme fanns en tid inbokad.

 

Så nu efter ett halvårs total ångest så har Hab kommit igång igen.

Och jag har så gott som fått en ny diagnos: kronisk posttraumatisk stress.

 

Hon på Hab ska iaf med på stormötet som ska ske på onsdag.

Det känns som om jag redan försökt förklara på ca 20 olika språk för FK att när dom ständigt är på mig och stressar och pressar gör det mig bara sämre och sämre. Men dom verkar inte fatta.

Om dom bara lämnade mig ifred och lät det ta den tid det tar kanske jag kommer kunna jobba någon gång framöver. Kanske.  Men så länge dom är på mig och efter mig som rabiata vargar så blir jag bara sämre.

 

Det är fan skrämmande att folk som jobbar på FK inte behöver ha någon som helst utbildning eller ens förståelse inom psykiatri. Iaf dom som är handläggare för folk med psykiska åkommor.

Jag förstår att dom bara tycker att dom gör sitt jobb, men dom hjälper inte, dom saboterar.

 

Jag mår ännu väldigt dåligt och min framtid känns oviss. Och att sätta detta på pränt får mig att må sämre, inte bättre känner jag nu.

Så jag lämnar er här och ber er hålla tummarna för mig på onsdag. Återkommer nog senare och berättar hur det gick.

Här följer ett inlägg som är lösenors-skyddat. Det var meningen att det skulle läggas in direkt som ett inlägg här, men jag måste ha missförstått vad Emma menade när hon skulle förklara hur man gjorde, så ni får vackert klicka på länken nedan för att komma dit. Och eftersom det ännu inte finns någon som har lösenordet så får ni helt enkelt be mig om det (dock inte här, gör det på Facebook eller någon annan sida) så får jag avgöra om jag tycker jag känner er väl nog för att ge det till er. Kommer INTE lämna ut det till någon jag inte vet vem det är, så om ni inte känner mig, fråga inte.

 

Vill börja med att be om ursäkt för att detta inlägg dröjt, vet att jag lovade att det skulle komma upp för väldigt länge sedan. Men ja, man skulle ju kunna säga att jag fått småbarn i huset (dock inte mänskliga barn, men likförbannat småbarn) så jag har fullt upp både fysikt och psykiskt. Min gamle bonskisse Groucho är inte helt nöjd med konkurensen nämligen.

Dessutom är jag en sådan som måste ha inspiration för att skriva, och den har trytit något på senaste tiden, har läst mer än jag själv skrivit.

Men nog om detta!

 

Det är nämligen så förstår ni, kära vänner och goda grannar, att jag för en tid sedan hamnade framför ett TV-program, tror det var Dokument Utifrån, som handlade om hur smutsigt vattnet vi dricker faktiskt är, till och med här i Sverige. "Vårat smutsiga vatten" hette dokumentären och tror den ännu finns på svt play, annars kan man kanske hitta den på andra ställen på nätet. Vattnet innehåller massvis med rester av tex läkemedel som folk spolar ner istället för att lämna tillbaka till apoteket för förstöring, samt läkemedel som inte bryts ner helt i kroppen och man således ovetande skickar ut i vattnet när man går på toaletten. Till exempel antibiotika och P-piller bryts inte ner, vilket hade lett till sterila Alligatorer i New Orleans på 80-talet. Sen handlar det inte bara om mediciner, utan givetvis diverse andra kemikalier från avgaser, fabriker med mera. Det vill säga allt det där som vi som var små på 80-talet minns så väl, med Green Peace och hela det där gänget. Men som det känns som det varit relativt tyst om på senaste tiden.  Ett av mina starkaste minnen från barndomen var ju Tjernobyl och i alla fall i Ryssland har säkerligen även den olyckan spelat in i vad som hamnar i vattnet.

Dom som jobbar aktivt med att mäta av gifter i vattnet tycker det är helt sanslöst att vattnet presenteras som dugligt dricksvatten för dom stora massorna, men politikerna tycker att så jävla farligt är det väl inte. Den gamla vanliga visan med andra ord.

Diverse forskare uttalade sig om hur detta kan påverka människor, det kunde påverka fertaliteten men det misstänktes även att hur mycket kemikalier vi får i oss, helt ovetande, genom vårat dricksvatten kunde vara orsak till att Autism har ökat drastiskt de senaste decennierna. Den största boven i Autism-dramat verkade enligt dessa forskare för övrigt vara medicinerna.

 

Det var en intressant om än något nerslående dokumentär. Att vi människor själva knölar i oss gifter är i och för sig inget nytt, dessutom tror jag dom flesta vuxna är fullt medvetna om att både det vi äter och dricker inte alltid är så värst nyttigt. Men jag tycker ändå att man borde kunna få göra ett aktivt val hur mycket kemikalier man stoppar i sig, man kan ju välja mellan fryst färdigmat eller att laga själv från grunden till exempel, men enligt denna dokumentär kan vi inte kontrollera det alls eftersom det är så mycket skit i vattnet.

Men jag ställer mig ändå lite frågande inför om man verkligen kan medicinera fram Autism, vilket ju är ungefär vad som sägs. Jag tror det var någon gubbe på 90-talet som hävdade att vaccineringen man gör på små barn (tre vaccin i en spruta) kan leda till Autism. Men sedan kom det fram att gubben i fråga medvetet ljugit om detta.

Undrar om det inte är lite samma sak här.

Visst finns det mediciner som påverkar hjärnan och dess funktioner, men dessa effekter klingar ju av i samband med att medicinen lämnar kroppen.
Vad jag vet finns ingen medicin som kan koppla om hjärnan helt och för alltid, och det är ju just så jag brukar förklara vad Austism/AS är, att min hjärna är lite annorlunda kopplad än hjärnan hos en Neurotypisk person.
 Om man ser på hjärnan som en dator så har vi ett annat opperativsystem.

Kan sådant verkligen påverkas av mediciner?

Jag är inte mkt för konspirations-teorier, men tror nog allt att här ligger en hund begraven.

Men jag tycker ju givetvis inte att det är helt okej med alla dessa kemikalier vi får i oss vare sig vi vill eller inte, jag bara funderar på om det verkligen är vad det hela beror på. Personligen tror jag verkligen inte det, jag tror det snarare beror på dom gener vi får med oss från våra föräldrar. Om två personer som är lite extra goa i huvet (som Göteborgaren skulle sagt) producerar ett barn kan detta barn med hjälp av lite gen-material från båda som förenas ett tu tre bli en Aspie eller Autist helt enkelt. Även om föräldrarna var och en för sig inte uppvisar så många tecken på att kunna ha en liknande diagnos.

 

Och jag har sagt det förut och säger det igen, AS är ingen sjukdom, det går inte att medicinera bort och jag tror inte heller det går att förebygga. Och jag själv skulle inte vilja vara NT (Neurotyspisk, dvs icke-aspie) om jag fick välja. Jag ser min personliga version av AS som både en gåva och en börda, men som dom sa i "Livet är en schlager" jag vill inte leva om mitt liv utan min AS, för då skulle jag inte vara jag! Däremot skulle jag inte haft något emot att få diagnosen innan jag var 29, men det är ju en helt annan sak.

 

På tal om dokumentärer går det just nu på svt en dokumentär-serie som heter "Liv med Autism" som jag skulle rekomendera er att ta en titta på om ni ännu är nyfikna. Dock är barnen i serien ju lite värre drabbade än jag är, jag har ju "bara" Aspergers Syndrom, en light-version. Dock sätts inte den diagnosen längre om jag fattat rätt, så hade jag gjort min utredning idag hade jag nog landat i diagnosen Högfungerande Autism.

 

Dagens sång får Allan Edwall stå för, den känns passande i dag, och den fina lilla gubben kan det aldrig bli för mycket av.

 

Bara en liten sidnot till mina trogna läsare.

Det har hänt en sak under min långa paus sen i julas som jag tänkte skriva om. Dock är detta lite hemligt så jag kan inte skriva om det så vem som helst kan läsa. Men ni som känner mig via Facebook eller DV eller IRL, skicka bara iväg ett mail till mig på valfri sida där jag finns (dock inte min hotmail, är tokmycket spam där) så får ni lösenordet.

 

Men först ska jag lista ut hur det funkar det där med att lösen-skydda enskilda inlägg, och innan dess kommer jag troligen skriva ett inlägg som berör en fråga som många föräldrar till AS-barn som läser denna blogg har frågat mig om många, många ggr. Har helt enkelt dykt upp nya misstankar på vad som kan orsaka AS. Det inlägget, (kanske tom båda inläggen) kommer dyka upp under kvällen/natten.

 

Och jag väntar ännu på frågor från er! Fråga vad ni vill om Aspergers, Autism, om myndigheterna, om mig, om mina djur, om mina politiska åsikter osv, inga frågor är för dumma! så kom igen nu!

Efter mitt förra inlägg om Jan Rippe fick bloggen en stor uppsving i dels gamla läsare som hittade tillbaka, dels nya som upptäckte den. Nästan lite som när Stefan Sundström länkade hit.

Så jag tänkte att nu när så många har den i sitt medvetande skriva om något som gjorde mig mycket glad tidigare i somras, som jag tänkt skriva om ändå alltså.

Nämligen Amanda Fucking Palmer!  Ni som har hängt med ett tag i bloggen eller ni som känner mig personligen vet ju att jag älskar den kvinnan. Hon är i mina ögon the bees knees. Rolig som fan, modig, klok, vacker, sexig och helt underbar.

Det är lite sådär att jag inte vet om jag vill vara henne eller om jag vill ha sex med henne. Lite både och tror jag.

Hur som helst, hon var på någon festival i England där tidningen Daily Mail (vet inte om den är som typ Aftonbladet eller Hänt Extra, i ärlighetens namn så är ju inte skillnaden så stor) tyckte att dom inte skulle skriva om hennes musik, utan valde att istället skriva en hel artikel om det faktum att hennes ena bröst halkade ut ur Bhn.

 

 

Ja men titta det var väl roligt? Dessutom är det något som alla kvinnor vet händer rätt så ofta, speciellt om man rör mycket på sig och svettas, vilket hon troligen gjort där på scen. Dessutom är jag en av dom som tycker att det finns värre saker än en naken kropp att förfasas över. Alla är vi nakna under våra kläder. Det är inte så farligt så man måste sätta morgon-kaffet i halsen!

Och en vanlig liten kvinnlig musiker, eller skådespelerska kanske skulle gå hem och gråta över det, men inte AFP inte!  Hon jobbade innan hon blev musiker som levande staty och har gjort en del saker sen hon blev musiker som för tankarna lite till Andy Warhols Factory. Fast utan drogerna.

Tex har non vid minst ett tillfälle näckat och låtit hennes fans skriva på henne, som ni kan se här:

 

För att inte tala om musikvideos som hon näckat i (en av dom blir avslutning) Hon har ingen fotomodells-kropp, hon rakar sig inte och det spelar ingen roll!

 

Så vad gör då denna fantastiska kvinna när hon blir förlöjligad av Daily Mail på det viset? Hon skriver ett brev till dom å framför det i form av en vals såklart! Hon går ut på scenen i en kimiono och börjar sjunga. Vid angiven plats i texten drar hon av kimonon och fortsätter sjunga sången helt naken.

Vilket får mig på så gott humör. Jag skrattar och önskar att alla kvinnor kunde vara lika modiga som hon, att småtjejer kunde ha fler förebilder som hon.

Jag hade ju Nina Hagen som förebild när jag var riktigt ung, sen kom Bikini Kill, Le Tigre, Peaches osv, så jag har klarat mig rätt fint, men om denna kvinna fanns när jag var 15 skulle jag klarat mig ännu bättre! Ord kan liksom inte beskriva hur mycket jag älskar denna kvinna! Hon är underbar!

Ni får leta upp youtube-länken själv, eftersom det finns flera olika i varierande kvalité. Men ni får texten samt en bild:

 

Dear Daily Mail,
It has come to my recent attention
That me recent appearance at Glastonburyfestivals kindly received a mention
I was doing a number of things on that stage up to and including singing songs (like you do…)
But you chose to ignore that and instead you published a feature review of my boob

Dear Daily Mail,
there’s a thing called a search engine: use it!
If you’d Googled my tits in advance you’d have found that your photos are hardly exclusive
In addition you state that my breast had escaped from my bra like a thief on the run
How do you know that it wasn’t attempting to just take in the RARE British sun?

Dear Daily Mail,
It’s so sad what you tabloids are doing
Your focus on debasing women’s appearances ruins our species of humans
But a rag is a rag and far be it from me to go censoring anyone OH NOO
It appears that my body – it appears that my entire body is currently trying to escape this kimono…

Dear Daily Mail,
You misogynist pile of twats
I’m tired of these baby bumps,vadge flashes, muffintops
Where are the newsworthy COCKS?
When Iggy or Jagger or Bowie go shirtless the news barely causes a ripple

Blah blah blah feminist blah blah blah gender shit blah blah blah
OH MY GOD NIPPLE

Dear Daily Mail,
You will never write about this night
I know that because I’ve addressed you directly I’ve made myself no fun to fight
But thanks to the Internet people all over the world can enjoy this discourse
And commune with a roomful of people in London who aren’t drinking Kool-Aid like yours

And though there be millions of people who’ll accept the cultural bar where you have it at
There are plenty of others who’re perfectly willing to see breasts in their natural habitat

I keenly anticipate your highly literate coverage of upcoming tours

Dear Daily Mail,
UP YOURS.

 

Detta finner jag helt underbart och jag känner i hela kroppen hur mkt jag älskar denna underbara kvinna!
 Ni kan Youtube-söka "Dear daily mail" om ni vill se videon (det skulle jag vilja iaf haha)

Men ni ska få några andra videos av henne där ni dels ser styrkan, humorn, charmen och allt som får mig att älska den kvinnan. Och som vanligt, lite sång lite dans lite naket...

Men kolla upp den kvinna och hennes musik, ni kommer inte ångra er!

 

Jag hade egentligen tänkt fortsätta blogga personligt, och så kommer jag även göra, men inte just nu för nu är jag lite förvånad över folks bristande logiska förmågor. Så nu blir det lika delar politik och underhållning. Detta inlägg har ingenting med AS att göra, men ni får iaf se det som hur en Aspie-jävel som jag kan reagera när valfri kändis råkar orsaka en fis i rymden, dvs reta upp folk på Internet.

 

Vad som skedde på skolan Lundsberg kan inte ha undgått någon, men när det visade sig att den fantastiske komikern Jan Rippe (mest känd som Roger i Macken, ni får en bild på honom med så ni vet vem han är) hade en son i den skolan så blev det ramaskri bland vissa GAS-fans. Herregud, nu skulle det tas avstånd från honom och hela GAS (dvs Galenskaparna och After Shave) för han har utgett sig för att vara något han inte är (mer om det längre ner) tycker man. Själv häpnar jag för jag tänker inte alls så.

Dessutom tas en ca 10 år gammal intervju fram där jag tror det var Knut (Agnred) som sa att dom alla röstar på olika partier över hela skalan. Det måste alltså betyda att käre Jan är Moderat! Eller nej föresten, han är säkert massmördare, kvinnomisshandlare, våldtäcktsman och han är helt säkert barnet som föddes i slutet på Rosemarys baby! Det måste han väl, med tanke på var hans unge går i skola? Och nu var han mig inte alls lika kär längre, så verkar dessa fans resonera.

 

Några Printscreens från Twitter:

 

Men Jan själv då, vad var det han sa som var så hemskt? Vari ligger hans brott mot mänskligheten? Nu kan jag givetvis inte få upp den sidan på GT (kanske har den tagits bort) men han sa i korthet att det inte är rätt att bestraffa alla för något en person har gjort. Och att dom borde förvarnat föräldrarna och barnen. Så hade dom givetvis valt en bild på honom där han ser jättesur ut. Nej nu går skam på torra land! Eller hur? Titta ut genom fönstret bara så ser ni Skam gå förbi! Och ta mig fan om inte Karl Marx nu har uppnått en varvhastighet på 90 km i timmen nere i sin grav. Snart flyger han iväg! Och Hitler å andra sidan heilar så snabbt och entuasisastiskt i sin grav att han snart slagit sig ur som Uma gjorde i Kill Bill ni vet. Nu kommer Ragnarök! Och allt detta är Jan Rippes fel!

 

Nej men alltså…Kom igen nu! Ta avstånd från GAS pga att Jan tydligen har en unge på snobb-skola? Är ni inte lite väl löjliga nu?
Ok, visst, jag erkänner att jag också blev lite (ok, mycket) förvånad när jag hörde det, men låt oss nu se logiskt på detta.
För det första tycker jag inte att varken han eller nån annan av dom utgett sig för att vara något dom inte är. För jag kan inte minnas att jag någonsin hört någon av dom säga att ”Jag röstar på Vänsterpartiet!” Eller ens Sossarna för den delen.
Det är ju Claes som skriver majoriteten av texterna därför skulle jag om man nu måste utgå från något, utgå från att det är hans politiska åsikter som skiner igenom, inte dom andras.

Dessutom litar jag inte på allt jag läser i aftonpressen, det anser jag inte att någon människa med minsta tillstymmelse till vett borde göra, dom vill ju trotts allt sälja lösnummer genom att få folk att framstå som så mycket mer känslokalla än dom är. Nej, om dom parkerar Jan i en soffa och låter någon som inte kan klippa och vinkla vad som sägs ställa frågor och låter honom tala längre än 30 sekunder utan att vråla "Nej nu måste vi gå till reklam!" utan låter honom lägga fram sina åsikter i sin helhet så tänker jag lyssna och fatta en eventuell uppfattning om hurvida han är så hemsk som vissa nu verkar tycka, men fram tills den dagen kommer så kommer jag fortsätta älska honom!

För mig förändras nämligen min syn på Jan nämligen icke nämnvärt. Bara att nu vet jag något jag inte visste förr om honom, men det förändrar inte hur mkt jag tycker om honom. Jag menar, att han har en unge i den skolan gör honom väl inte till pappan (eller var det månne en styvfar?) från Ondskan. Det gör inte att han blir en humorbefriad idiot. Han är fortfarande samma roliga, söta, mysiga människa som han var för en månad sedan.

 
Och om man dessutom tror att herrarna tillhör arbetarklassen (om man nu vill tala politiskt 70-tals-språk) så bör man nog tänka om. Dom är totts allt humor-kungligheter i Sverige, och har varit det sedan 86 då Macken kom och vände upp och ner på halva landets liv, inklusive mitt eget, så dom har nog pengar så dom klarar sig nu för tiden. Pengar som dom, i ärlighetens namn, faktiskt också har jobbat hårt för att tjäna. Men några fattig-lappar är dom nog knappast. Dessutom är väl Jan om jag minns rätt son till en rektor. Nu kanske det bara är jag som har fördomar, men det känns som om han även kan ha kommit från en relativt rik familj redan som barn, typ medelklass, övre medelklass kanske tom (om vi nu igen ska tala klasser). Men det behöver INTE göra honom till ett svin, och det betvivlar jag även starkt att han är. Dessutom gjorde han troligen pappa rektorn besviken när han slutade på Chalmers för att åka ut på vägarna och sjunga och tönta sig. Pappa rektorn sa säkert att det inte finns nån framtid i det, precis som mina föräldrar sade till mig när jag började på konstskola för ca 10 år sedan. Men så var det bara så att dom råkade slå och på så vis blev han med tiden troligen rikare än han skulle bli som Civilingenjör.

Dessutom har kritik framförts för att folk tycker att "Man kan ju inte driva med det parti man själv röstar på!"

Nähä, kan man inte? Är det en naturlag, man startar en paradox i tid och rum som får hela planeten att komma ur sin omloppsbana och åka rakt in i solen om man driver med dom man röstar på? Isåfall undrar jag varför inga såna röster höjdes när denna låt framfördes för 13 år sen, om dom nu alltså trodde att alla i GAS var röda/rödgröna, men här glatt driver med den sittande regeringen då, som var Socialdemokratisk. Och inte ens jag som ju som sagt är rödgrön och tycker folk kan sluta tjata om choklad nu kan ändå inte låte bli att skratta då just Jan utbrister "Toblerone!" med ett stort leende på läpparna.

 

 

 

Och visst, själv är jag rödgrön ut i fingerspetsarna, och visst vore det trevligt för mig om alla i världen hade samma politiska åsikter som jag (eller nja, egentligen hade det nog blivit tråkigt, jag tycker det e kul att argumentera omkull folk ibland) men nu ser världen inte ut så. Och jag står fast vid att han faktiskt kan vara en snäll människa ändå, rentav en jättesnäll människa. Och han behöver inte vara mer än vad han är: rolig som fan, en riktigt skillad sångare och en allmän glädjespridare. För jag har ju faktiskt inga planer på att gifta mig med honom, och kommer troligen aldrig ens träffa honom. Så även om han skulle råka vara Moderat så berör det inte mig personligen.

 

Och sen tycker jag faktiskt, rödgrön eller ej, att han har helt rätt i vad han säger om kollektiv bestraffning. Om nu folk skulle bry sig så pass mkt om vad som hände i kommunala skolor och min gamla skola plötsligt blev nerlagd utan förvarning på tiden jag gick där så hade det varit samma sak. Och det är ju ändå just det som är grejen, att även om det är en så kallad elit-skola så var det ganska klumpigt gjort att inte tala om för varken ungar eller föräldrar innan dom stängde den, det hade det varit helt oavsett vilken typ av skola det rör sig om.
Och för övrigt så tycker jag hans reaktion är ytterst mänsklig, att man blir förbannad för att skolan där ens barn går bara läggs ner helt utan vidare, det är ju inte riktigt så enkelt att bara skicka iväg ungen till en annan skola och han var säkert oroad över sonens betyg med mera. Till och med jag som inte har eller ens vill ha barn kan relatera till detta, för det är ju just mänskligt att bli fly förbannad i ett sådant läge och jag förstår varför han nu tydligen blev det.

Såg någon skriva något på Facebook i stil med "Var befann sig Jan när Tjotahejti-skolan i Hejkonpejkon lades ner?!" (Givetvis hette skolan inte så, men det var någon random kommunal skola som låg i nån random håla långt från Götebrorg) Är inte svaret på den frågan självklar? Han var inte där för att han inte har någon som helst koppling till den skolan! Om han måste kommentera allt som händer i alla skolor hela tiden så skulle han ju inte hinna med något annat. Han är ju för helvete inte politiker!

Och om man nu tycker att alla kända personer har någon sorts skyldigheter mot oss övriga så tycker i alla fall inte jag att skol-politik ingår i hans skyldigheter. Han har lika stor rätt att ha åsikter och yttra dom som precis vem som helst av oss, men om han har nån skyldighet är ju den att roa, inte att vara någon form av skolminister på hobbynivå. Klart han har åsikter om skolan/skolorna där hans egna ungar går, men utöver det behöver han inte bry eller uttala sig mer än någon annan. För övrigt tycker jag det sättet att tänka, att han skulle vara skyldig oss något överhuvudtaget, är lite fånigt.

 

Men måste dock säga att från vad jag har hört så är det en helt annan GASare som röstar blått. (Dock inte Claes som ju som jag sa tidigare är den enda av dom vars politiska färg man kan vara lite, lite säker på. Och jag tänker inte säga vem det är, för jag vet helt enkelt inte om det är sant eller ej)

 

Så nä, min uppmaning till alla fans som tänker på det viset är: Sluta vara töntiga å tänk lite logiskt på saken.

 

Om denna nyhet hade kommit för 15-20 år sen hade jag dock reagerat på ett liknande vis, mycket pga att jag då var en liten, arg och framförallt väldigt ung pubertets-flicka med röda drömmar som ännu gick och hoppades på att en fredlig revolution var möjligt, även om jag började tvivla redan då. Nu har jag rösträtt och har insett att om Partiet man inte gillar vinner är inte livet slut, det är bara att kämpa på i 4 år och sedan rösta igen.

Och Jan kommer alltid bo i mitt hjärta tillsammans med dom andra, oavsett vad han eller dom andra röstar på! (Eller ja, iaf så länge det inte är SD)  Han och dom övriga har trotts allt, som sagt, redan bott i mitt hjärta sedan 1986, sedan jag var 4 år gammal. Så dom får stanna där.

 

Avslutar som vanligt med lite musik, och dom alla var så söta här, och Knut med den peruken får mig att tänka på Liza Minnelli som hon ser ut nu, och bara det räcker ju för att jag ska börja skratta.

 

Puss på er, underbara Galenskapare!

 

Det har varit en lååång frånvaro, den har berott på bla att min laptop dog, hade ingen dator alls i flera månader, har ännu ingen egen dator, att jag haft massa stul med myndigheter, att jag studsats mellan hab, öppenpsyk, vc, specialistvård, at min bror blev sjuk igen, och en massa annat crap.

 

Men nu är jag tillbaka, ska skriva ett till inlägg under helgen men ska först ställa er två frågor:

Vad VILL ni läsa om här?

 I november hade jag planerat in en överraskning åt er alla å inför detta behövde jag en intervju. Alltså, tänk att du är NT journalist å ska intervjua en aspie + en med autism å skriv ihop frågorna och antingen kommentera dom här under eller ni som känner mig privat kan skicka som på Facebook.

 

Men det får vara nog denna gång. Kommer som sagt tillbaka under helgen någon gång.

 Hoppas ni kan förlåta min frånvaro.

 Ni får en sång på ämnet om hur denna halvårs-frånvaro blev till, iaf delvis...

 

 

Vet att det gått lång tid sedan jag senast skrev något. Dels beror det på chocken över att min musa dog (det har gått 6 månader nu. Otroligt)

dels beror det på att min dator beter sig som ett barn i trotsåldern. Måste installera om Vista, men innan dess spara ner allt jag vill ha kvar på min externa hårddisk och det är allmänt jobbigt alltihop. Hatar när min teknologi inte funkar som jag vill att den ska funka.

 

Men tanken på detta inlägg har funnits sen innan A dog. Då tänkte jag på det som ett enda långt inlägg, men får nog dela in det i stycken.

 

Härmed ger jag er: Aspie-irritation volym 1!

 

Alla har vi saker vi irriterar oss på, men det verkar som att när en Aspie irriterar sig på något så driver det oss nästan till vansinne om vi inte får ventilera känslorna. Så här kommer det första av minst två inlägg om bara min irritation, som oftast rör andra människors dumhet.

 

Tanken att nu är tiden mogen för detta inlägg kom när jag och min LSS-människa gick på bio och såg Dark Shadows. En mycket bra film, men till och från under filmen satt jag och var väldigt irriterad. För precis bakom mig satt två personer som, att döma av ljudet, hånglade sig igenom 90% av filmen. Dels var det smack- och sugljudet som irriterade mig, dels tanken på att man betalar 95 spänn för att se en film, men inte ser den utan bara hånglar och stör Aspien med extremt ljudkänslig hjärna som sitter framför. Det är vad jag förstått väldigt vanligt att vi med AS inte kan filtrera bort små ljud i bakgrunden, utan alla ljud blandas samman och gör oss förvirrade och om det pågår länge trötta. Visst, vill man gå på bio och hångla bort 2 timmar får man såklart göra det, men skulle uppskatta om dom kunde gjort det längre bak i salongen. Vi var ändå inte mer än kanske 20 personer i en salong som rymmer 200, så varför inte sprida ut sig då, istället för att sitta i en klump.

 

Detta med ljudkänslighet stör mig otroligt mkt i mitt liv i min lägenhet med. Huset jag bor i är byggt någon gång på 50-60-talet och är extremt lyhört. Jag kan vakna på morgonen, ligga och dra mig och höra den halvdöva tanten som bor vägg i vägg sitta och prata (skrika) i telefon. Jag hör varje ord hon säger.

 

Men det värsta är lägenheten över mig. Vet inte om jag nämnt det tidigare i bloggen men den förra hyresgästen där uppe hyrde ut i andra hand året runt (svart tror jag). Så det var folk som flyttade in och ut ungefär 5-6 gånger det första året jag bodde här. På våren var det okej. Men sen när ungarna tog studenten så hyrdes den ut till just studenter. Som stod på balkongen och skrek-sjöng ”vi har tagit studenten” vid midnatt när dom kom hem från sina vagnar.

 

Någon månad senare blev jag väckt 2 nätter i rad när dom som bodde där då kom hemsnubblande från krogen kl 3 på natten. Jag har ju insomnia, så jag inte bara vaknar och sen somnar om, när jag vaknar är det oftast kört med sömn sen resten av natten.

När jag gick ut för att lugnt och sansat ta ett snack med dom om det där med att inte störa grannarna blev jag uppträngd mot väggen av två påtända muskelberg och två kaxiga brudar som gapade om att det var jag som gjort fel. Att bli väckt mitt i natten på helgerna skulle man minsann räkna med tyckte dom. Och det var min attityd som var rutten, att dom sprungit upp och ner för trapporna, smällt i dörrar, dunsat runt i golvet över min säng osv i 40 minuter var helt ok.

Sen gav dom sig av i någon bil. Jag gick in och ringde min bror som jobbar för bolaget som äger lägenheterna, sen följde jag hans råd att ringa polis och lämna in en anmälan hos störningsjouren. Sedan dess har jag blivit en sån som skriver lappar om grannarna stör. Jag var seriöst rädd att bli misshandlad den natten.

 

När dom lämnade lägenheten var den tom någon vecka, sedan kom hösten och en ensamstående mamma med ett spädbarn och ett lite större barn flyttade in. Resultat av det var att spjälsängen stod rakt över min säng, så jag vaknade av att barnet grät flera gånger varje natt. Och på morgonen då jag hoppades kunna få ta igen förlorad sömn så började det lite större barnet springa runt och skrika som en galning.

 

Efter ca ett halvår med denna familj så stod plötsligt lägenheten tom. Antar att han som ägde den blivit vräkt för att hyra ut svart, eller att han bara flyttat.

Men för kanske 1 månad sedan flyttade en ny person in. Och nu är det ett evinnerligt borrande, snickrande och ommöblerande där uppe. Ibland låter det som om hon studsar ett bowlingklot i golvet. Riktigt skoj att vakna i panik när granen över börjar borra i betong.

 

Jag är medveten om att jag låter otroligt gnällig och bitter. Och visst vet jag att man får stå ut med ljud från sina grannar när man bor i flerfamiljshus, och vanliga ljud som att gå på toa, gå över golvet, titta på tv osv är inget jag stör mig på. Jag hör det, har som sagt superhörsel, men jag bryr mig inte om det.

 

Men när folk klampar runt som elefanter på amfetamin, skriker, bråkar eller bygger om hela lägenheten blir jag så trött!

Eller som den gången en bil på parkeringen alldeles utanför mitt fönster hade ett larm som började tjuta ungefär 11 på kvällen och med små pauser på kanske 10-20 minuter i stöten fortsatte tjuta tills klockan 9 på morgonen. Då var jag inte glad, det kan jag lova er!

 

Nåja, avslutar väl med ett litet klipp på temat, för att göra alla på lite bättre humör.  Det ni ska se börjar vid 02:50.

 

 

När jag nämner att jag har Aspergers Syndrom får jag ofta en storögd förfrågan om jag har fotografiskt minne, sedan besvikna miner när jag säger att jag inte har det.

Någonstans på vägen bland fiktionella aspies som Lisbeth Salander, dr Reid i Criminal Minds och Sheldon Cooper i The big bang theory, som alla har fotografiskt (eller snarare eidetiskt) minne verkar det ha blivit så att vanligt folk, iaf gemena neurotypiske man, har fått för sig att alla aspies har fotografiskt minne.

Men jag känner i alla fall inte en enda aspie som faktiskt har det. Däremot fungerar våra minnen, och hur vi sorterar minnen lite annorlunda än för NT-folk.

 

Låt mig ge er några exempel från mitt eget liv. Jag vet inte exakt vilka kriterier man måste uppfylla för att ha eidetiskt minne, är dock övertygad om att jag inte fyller dom alla, men jag har liksom min egen, aspie-version av det. Harpo Marx skrev i sin självbiografi att hans bror Chico hade fotografiskt minne, men bara använde det när han kände för det. Lite så är jag med.

 

Jag har tex inte haft en enda tyska-lektion sedan våren 1998, men jag kan fortfarande räkna till 100 på tyska, och sjunga ”O Tannenbaum” samt några av Brechts sånger som inte ens ingick i tyskaundervisningen. Men när jag lyssnade på Imperiets versioner av ”Surabaya Johnny” och ”Kanon-sång” kände man sig lite mäktig när man kunde sjunga med, fast på tyska. Soldaten wohnen auf den kanonen... Min tyska grammatik är fortfarande även den fläckfri. Jag kan inte tala flytande tyska, men jag kan lyssna på en tysk (om denna talar lugnt och sakligt) och förstå kanske inte hela meningar, men kanske 7 eller 8 ord av 10 och på så vis fatta ungefär vad tysken pratar om.

 

Och som barn hade jag några av Magnus och Brasses krogshower på vinyl som jag lyssnade på tills jag kunde dom utan och innan. Skivorna försvann när jag var runt 12, men när showerna kom ut på dvd så reagerade jag varje gång som något sades på ett annorlunda vis än hur det sades på skivorna. Tv-inspelningen gjordes inte samma kväll som ljudupptagningen och om ett skratt uteblev eller om Magnus hävde ur sig en extra svordom reagerade jag direkt. Det irriterade mig så till den milda grad att jag tappade tråden i föreställningen när det hände.

 

Jag hittade även en favoritfilm från min barndom, The adventures of Sherlock Holmes smarter brother, på dvd tidigare denna månad. Den hade jag inte sett på säkert 22 år, med andra ord innan jag kunde engelska, och här inträffade ett häpnadsväckande fenomen.

Jag kom inte så mkt ihåg vad dom sa och sjöng om i filmen som jag kom ihåg själva tonfallen, tonarterna och melodin i både tal och sång.

 

Jag har aldrig haft några problem att lägga sådant jag vill minnas på minnet. Jag brukar säga att min hjärna är ett gigantiskt bibliotek av onödigt vetande. Jag kan minnas sångtexter ord för ord, memorera poesi, komma ihåg en hel wikipedia-sida på något ämne jag finner intressant, även minnas samtal och ibland även gräl och sådant jag inte nödvändigtvis vill minnas. Jag minns ansiktsuttryck, gester osv som folk gjort när jag samtalat med dom.

 

Det är inte som att jag kan kasta en blick på (om vi tar Lisbeth Salander som exempel) en bibelvers och sedan komma ihåg den ordagrant, men det är inte så långt ifrån alla gånger.

 

Så ja, om jag hade fotografiskt minne skulle jag aldrig behövt kämpa så med multiplikationstabellen, men jag var ju aldrig intresserad av matte. Dom ämnen som intresserade mig fick jag alltid minst VG på, och det beror på mitt, som jag i Harpo Marx anda kallar, selektivt fotografiska minne.

 

Ska vi avsluta med lite musik idag igen? Då tar vi en av mina tyska favoriter från förr, framförd av Tysklands egen punkdrottning. Håll till godo!

 

Jag läste för några dagar sen en artikel i Aftonbladet. Klicka här för att läsa den. 

I kretsar av Beatles/Lennon-fans är att nämna namnet på Johns mördare ungefär som att säga Voldemort i Harry Potters värld, så jag kallar honom helt enkelt för MDC som är hans initialer.

Varför jag gör detta är ju att han enligt egen utsago sköt John dels för att han tyckte John var fejk och ”en äcklig hippie” och dels för att han själv ville bli känd och beundrad för att han räddat oss andra. Mannen var helt enkelt mentalt sjuk. Han förtjänar helt enkelt inte att vara en  känd person, det enda han har gjort är att sprida sorg och hat. Han inspirerade ju även den man som i slutet på 90-talet bröt sig in hemma hos George Harrison och försökte döda honom. George överlevde dock, mycket tack vare hans fru som gick till attack, men några år senare dog ju George i cancer.

 

Nu ska MDC i alla fall lämna in ännu en ansökan om frigivning. Detta sker ungefär vart annat eller vart tredje år.

Jag ser det faktum att han tror för ett ögonblick att han skulle vara säker på ”utsidan” som ett tecken på att han fortfarande är mentalt sjuk, eller i alla fall lider av grava vanföreställningar.

Visst, han kan få ett nytt namn, och visst, han kan genomgå plastikkirurgi i ansiktet, men förr eller senare kommer någon läcka vem han egentligen är och var han befinner sig (kanske någon fd hippie som blivit polis på gamla dar) och då kommer han bli mördad.

Jag är ingen förespråkare av våld alls, men den här människan sköt John i ryggen. Det fegaste viset att gå till väga om man nu skulle vilja döda någon. Ingen kan försvara hans handlingar, att ta en annan människas liv är oförlåtligt.

Men om någon hade ihjäl honom skulle jag inte sörja.

 

Jag vet att det i mångt och mycket var psykvården som misslyckades i stora mått i detta fall, för han var väldigt sjuk. Det är en orsak till hans handlingar, men absolut inte en ursäkt.

Och kan man någonsin bli helt frisk från den typen av psykisk sjukdom?

Vad är det som säger att han inte kommer sluta medicinera när han väl är frisläppt, se bilder på Johns söner (som är väldigt lika honom, framförallt Julian som John fick med sin första fru) och få för sig att dom måste dö för att dom liknar sin far?

Eller att han ger sig på Yoko? Eller Paul och Ringo?

 

Varje gång jag hör att han ska upp för rätten och diskutera frigivning får jag ont i själen. Jag är ett så stort fan att det räcker att jag tänker på hur John dog för att jag ska börja gråta.

Och tänker mycket på Cynthia, Julian, Yoko och Sean. Undrar hur dom känner.

Yoko har sagt att hon förlåtit MDC, men jag tror ändå hon, som ju var närvarande när skotten föll, skulle vara mycket rädd om han släpptes ut. Det skulle jag vara.

 

Men han kommer troligen aldrig släppas ut. Kanske när han är så gammal så han inte kan ta sig någonstans utan färdtjänst, men inte förr.

För att förhindra att våldet fortsätter, jag tror inte John skulle vilja att ett fan mördade för hans skull, och för att hålla MDC säker så får han nog sitta kvar där han sitter.

För annars, om han släpps ut senare i veckan så kan jag bara citera John ”Instant Karma is gonna get you. Gonna knock you right on the head, you better get yourself together. Pretty soon youre gonna be dead ”

 

 

Har alltid velat säga det. Även om lover är att ta i.

 

 

Har ju inte haft ett riktigt förhållande sedan det tog slut med hon som jag valt att i bloggen kalla Jonas.

Efter det förhållandet trasades det lilla självförtroende jag hade i trasor. Samt att jag gick upp mkt i vikt. Inga förhållanden, men heller inte direkt så mkt sex. Jag har helt enkelt fått ta tag i den grejen själv.

 

Men har en manlig bekant som jag vet varit tänd på mig i många år. Och jag vet att han gillar lite mer omfångsrika tjejer så att säga. Så fick ett infall att om jag ska hitta tillbaka till min egen sexualitet så måste jag sätta fart nu. Och varför inte börja med någon jag redan vet är tänd på mig.

 

Jag är inte så jätte-attraherad av honom egentligen, och jag föredrar ju som sagt kvinnor, men i det skicket jag är nu skulle jag aldrig våga försöka mig på någon som jag tycker är sanslöst vacker. Är på tok för rädd för att bli avvisad. Men den här killen, vi kan kalla honom Fredrik, är ju en bekant/vän som är snäll och dessutom inte känner han måste hävda sig om det är en kvinna (dvs jag) som ställer krav och sätter upp regler.

 

Samtalet gick ungefär såhär:

 

 

Och det var typ hela samtalet. känner mig lite som Miranda i Sex and the city!

 

Såhär kan det alltså gå till när en kvinna med Aspergers tröttnar på att onanera. Ni kanske tycker att jag är kallhjärtad, är jag det? Är inte kär i killen, har aldrig varit det, och det gjorde jag klart för honom på en gång. Har haft kk-förhållanden förr som inleds på samma basis och det har funkat bra.

 

Ska även förklara min diagnos för honom. Så han inte tar saker för personligt.

 

Är imponerad över mig själv. Att jag tog kommandot. Att jag är den dominanta. Kanske beror det på att jag vet var jag har honom, eller så har jag blivit starkare sen allt kaos med Jonas. Ni som läst hela bloggen, vad tycker/tror ni?

Almedalsvecka..... Stockholmsvecka..... Medeltidsvecka.....

Inte lätt att bo på Gotland igen.

STOCKHOLMANI ITE DOMUM! (Det där var Latin om nån undrar. Ta en titt på Brian-evangeliet om ni inte fattar)

 

En gammal insändare som svar på en turist som tyckte hon behandlats illa på ön.

 

Men jag personligen tycker inte synd om henne. Det är nämligen så att misshandlar, rån, våldtäckter, kidnappningar, ja tom mord skjuter i höjden något enormt här på ön under turistsäsongen. Jag har själv så sent som förra sommaren blivit hotad i mitt eget hem (nåja, i trapphuset) av en påtänd turist och hans tre polare.

 

Ja, turistsäsongen är ju i full fart nu. Almedalsveckan är just slut, nu har Stockholmsveckan inletts. Och sen om en vecka eller två är det Medeltidsveckan.

 

 Hur fungerar detta med mig som har Aspergers Syndrom och dessutom social fobi undrar ni kanske.

Svaret är naturligtvis att det inte funkar alls.

Om jag har ett viktigt ärende som måste göras någonstans där turisterna håller till så får jag sätta på mig hörlurar med hög musik, bita ihop, stressa mig igenom ärendet och sen rusa hem. För att vänta på bussen bland turisterna går bara inte.

 

Ibland kan jag inte ens ta mig igenom hela ärendet. Jag börjar kallsvettas, kan inte tänka klart och för kämpa som en galning för att inte bara börja skrika tills lungorna imploderar och jag dör och slipper pinan.

 

Jag får med andra ord panikångest. Det är svårt att beskriva den känslan, men tänk er att ni är instängda i ett kolsvart rum. Och ni hör något som krafsar/hasar runt era fötter. Ni känner ett lätt tryck över bröstet. Trycket ökar medan det som var vid era fötter börjar klättra upp för era ben. Ni känner hur dom okända tingen borrar in sina tänder i er. Ni försöker skaka av er dom, men ni kan inte röra er. Trycket har ökat något ofantligt, det känns som om någon tar tag i era inre organ och pressar ihop dom. Du kan inte andas längre. Du kippar efter luft men det är lönlöst. Nu når dom klättrande, bitande din midja. Du känner tentakler som surrar sig hårt runt ditt bröst och dina armar. Du känner klor som letar sig in under dina ögon och försiktigt börjar slita loss senorna tills ögonen ploppar ut. I ett sista försök att skrika sväljer du din tunga. Nu är du död, men ödet har spelat dig ett grymt spratt, för du är ännu vid fullt medvetande.

 

Ungefär så känns en panikångest-attack för mig.

 

Men flytta från Visby då kanske ni tycker. Jag har försökt bo på andra ställen, men jag kan bara inte. Jag känner mig inte hemma någon annan stans. Jag är ju född och uppvuxen på Gotland Det är här jag hör hemma. Men turist-säsongen är mycket svår för mig.

 

Eftersom jag brukar avsluta med en sång så gör jag det även här. Har satt ihop videon själv, för Povels ”Naturbarn” har alltid känts väldigt passande för mig och Gotland såhär års.

 

 Nu är det sommar, och snart drar Pride igång igen. Det är ju trevligt. Men måste säga att jag är skeptisk ang kampanjen för Pride i år.

Gjorde ett litet collage så ni kan se själva.

 

En sida som ni kan nå genom att klicka här (öppnas i nytt fönster) med uppmaningen bli bög, bi, queer, homo, trans eller flata. Lägg även märke till att vi kvinnor hamnade på sista plats, tom efter trans som normalt är den mest utmobbade gruppen inom våran grupp (för om ni tror att det inte mobbas i världen av icke-heteron hade ni fel)

 

Jag har funderat mkt över denna kampanj. Är det någon sorts ironi som gått mig förbi? Eller är det bara korkat och på gränsen till homofobiskt? Vissa av argumenten är väldigt stereotypa. Jag tog inte med dom med riktigt grova sexuella anspelningar i mitt collage här ovan, men om en heterosexuell person som vi kan kalla Oskar inte känner någon som inte är hetero (det gör han garanterat, utan att veta om det) så kan Oskar få sina förutfattade meningar om att alla icke-hetero knullar runt hejvillt och säkert inte skulle dra sig för att våldta en stackars heterosexuell person, kanske Oskar själv, eller varför inte Oskars 12-årige son.

 

Vissa av argumenten är ganska roliga, men andra får mig bara att sucka och tänka att Pride-gruppen gör oss alla en björntjänst med denna sida.

Huvudtemat; att bli hbtq är även det helt fel. Det får mig att tänka tillbaka på en tid jag tack och lov aldrig upplevt, i Sverige på 60talet då homosexualitet ännu sågs som en sjukdom. Gå tillbaka ytterligare några år och vi som utförde homosexuella handlingar var dessutom kriminella.

Det har varit en lång och kämpig väg att bli så pass accepterade dom vi nu är, men denna kampanj känns som den strävar bakåt, till tron att sexualitet är ett medvetet val, något så oemotståndligt dekadent att vi kan få vem som helst att hoppa på bara vi lockar lite.

 

Det finns även många homosexuella som ser paraden i slutet på Pride som ett spektakel som bara spär på folks förutfattade meningar. Detta håller jag dock inte med om. Visst, att gå naken i paraden kanske är att ta i lite i överkant, det kan jag hålla med om, men det är ändå en typ av folkfest. Tänk Karnevalen i Rio eller Mardi Gras. Pride är väl det närmsta Sverige kommer dessa folkfester. Dom arrangeras av väldigt olika orsaker, men ändå.

 

Nåja, jag avslutar med videon från collaget ovan. Sorry alla belibers (är det så ni kallar er?) men det er hjälte gjort är inget annat än att sno sin look från flator över hela världen.