.

2012-02-17
18:31:57

Svar på era frågor!

Här kommer inlägget med svar på era frågor. Det blev ganska långt, men ni kan ju hoppa över frågor som kanske inte intresserar er.

Dom är skrivna i den ordning jag fick dom. Kommer troligen göra om detta längre fram, så om ni känner ni har följdfrågor behöver ni inte oroa er, ni kommer få svar på dom med.

Dembo frågade: Hur är AS det är inte som i filmen i rymden finns inga känslor eller?

Svar: Både ja och nej. Att Simon i den filmen har AS råder det ju inga som helst tvivel om, men då det ju är en komedi så är allting lite överdrivet. Han har alla svårigheter en person med AS kan ha, samtidigt. Jag känner ingen med AS som har alla symptom. Men som flesta med AS kan nog ändå känna igen sig i alla fall delvis. Som det här att han slår till folk som rör vid honom, det känner jag igen. Jag slår inte folk, men hade jag bara handlat helt på impuls utan att tänka skulle jag nog göra det. Däremot är det en sak som är väldigt tvärt emot hur AS är, nämligen det här när han sitter i tunnan och låtsas vara ute i omloppsbana runt jorden. Barn med AS leker så gott som aldrig låtsas-lekar.

Koibito85 frågade: Sen undrar jag lite om det här med sjuk/aktivitetsersättning. Jag har själv jobbat i ett år (med lönebidrag) och varit arbetslös i sammanlagt 2,5 år och det känns som att jag aldrig kommer att få ett jobb, vilket känns läskigt. Har det varit liknande för dig, och isf hur känns det?

Svar: Ja, jag är väl i en någorlunda liknande situation, men jag har varit arbetslös längre. Just nu går jag i väntans tider när Försäkringskassan ska fatta beslut om mig. Men pga att jag även har väldigt stark Social fobi så är det omvänt för mig, jag är inte rädd att aldrig få jobb, jag är livrädd för att tvingas ta jobb och kastas in i en situation med främlingar som jag inte har någon kontroll över. Mina sömnstörningar gör ju inte det hela lättare heller. Vet jag att jag måste upp och passa en tid följande dag så har jag först svårt att somna, och är det mindre än 4 timmar kvar tills jag ska upp så vågar jag inte somna alls och detta har i sin tur lett till att när jag gick i skolan, eller ännu värre hade ett jobb och skulle få löneavdrag om jag uteblev så kunde jag gå helt sömnlös i 4-5 dygn och vara jätte-stressad hela tiden, tills jag mer eller mindre rasade ihop och när jag väl gjorde det sov jag ofta upp till ett helt dygn. Det är inte lätt att vara arbetslös i Sverige idag, och jag vill inte behöva leva som jag lever, att behöva vända på varje krona hela tiden. Men som läget är nu finns det inga alternativ för mig.

Alexander frågade: En intressant sak, kan ju vara hur olika människor skiljer sig ifråga om vilka uttryck som Aspergers Syndrom tar sig. Som du redan har nämnt, stämmer ju inte alla "symptom" in på alla som diagnostiseras. Om du känner andra personer som har diagnosen osv. kanske det vore intressant att utveckla lite om vad som skiljer och vad som förenar olika personer med Asperger. Hur få av diagnoskriterierna måste vara uppfyllda för att diagnosen ens ska kunna ställas?
Och exakt hur skiljer sig Asperger från andra former av högpresterande Autism?
Lite fallexempel kan vara intressant; liksom om du känner till personer med multidiagnos som inkluderar Asperger. Hur påverkar det?

Svar: Det finns vissa kriterier som måste uppfyllas. På Wikipedia kan man läsa följande:

Aspergers syndrom definieras i avsnitt 299.80 av Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-IV) med sex huvudsakliga kriterier:

  1. Kvalitativt nedsatt förmåga till social interaktion,

  2. Begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter,

  3. Betydande nedsättning av funktionsförmåga i viktiga avseenden,

  4. Ingen betydande försening av den allmänna språkutvecklingen,

  5. Ingen betydande försening av den kognitiva utvecklingen såsom nyfikenhet på omgivningen, eller i utvecklingen av för åldern adekvata vardagliga färdigheter eller adaptivt beteende (utöver social interaktion) under de tre första levnadsåren.

  6. Symptomen kan inte bättre förklaras av en annan specifik genomgripande störning i utvecklingen, eller av schizofreni.

Sedan finns det olika listor uppdelade i flera underkategorier där varje kategori har låt oss säga tio punkter där minst 3 måste uppfyllas. Men vilka 3 av dessa man uppfyller är ju olika från person till person. Som jag förstått ligger den största skillnaden mellan könen, speciellt under barndom och tonårstid. Pojkar med AS får oftare vredesutbrott när saker och ting inte går som dom vill medans flickor tenderar att vara mer inåtvända. Sen kan man ju diskutera om det har med själva diagnosen att göra eller bara handlar om vanliga könsroller, men jag tror ändå inte könsrollerna är hela förklaringen. Visst har flickor lärt sig att inte ta plats, men jag tror AS-flickor tar ännu mindre plats än flickor utan AS om du förstår.
Vad gäller högfungerande Autism så säger vissa att det bara är ett annat ord för AS, medan vissa hävdar att diagnosen är mer Autistisk, vilket ju vore ganska självklart. Men det beror nog väldigt mycket på vilken psykolog som ställer diagnosen med tror jag. Min bästa vän har ju som jag redan nämnt diagnosen Atypisk Autism, som väl är ungefär samma sak som högfungerande Autism, men i ärlighetens namn tycker jag inte hon är ”värre” än vad jag är. Så min personliga teori är helt enkelt att högfungerande Autism är samma sak som AS, mer eller mindre. Det talas ju även om att diagnosen AS kommer försvinna och slås samman med diagnosen Autism, som kommer delas upp i olika grader beroende på hur pass funktionshindrad personen i fråga är av sitt Autistiska tillstånd.
Och vad gäller multidiagnoser så finns det ganska många som har både AS och ADHD. Skillnaden mellan mig och dom som jag känner som har båda diagnoserna är nog att dom är lite mer Maniska. Lite svårt att förklara, men jag är mer en sån som studerar, analyserar och gärna läser på och sen funderar lite till innan jag ger mig in i något som är nytt för mig. Dom personer jag känner med AS och ADHD är mer rastlösa. Dom går igenom hela den inledande processen som jag gör med, men får sedan väldigt brått att kasta sig in i det nya, medan jag skyndar långsamt.

 

Saga frågade: Hur ser dina tankar ut? Alltså, mina tankar är i bilder, ibland är de med typ textsubbar och ibland med speakerröst, men alltid bilder. Det är tydligen rätt ovanligt. Hur fungerar det när du tänker?

Svar: En intressant fråga. För mig är det nämligen lite både och. Men oftast tänker jag nog i ord. Det är mest när jag dagdrömmer eller minns saker som hänt mig som det blir i bilder, när jag bara tänker rent allmänt är det för det mesta i ord, någon gång ibland i både ord och bilder. Tex om jag måste köpa toapapper (jag har väldigt lätt att glömma vad jag ska ha när jag väl kommit fram till affären, speciellt när det är saker man använder dagligen) så hjälper det om jag har en inre bild av toapapper i ”bakgrunden” av alla tankar i ord. Men av någon för mig okänd anledning tänker jag väldigt ofta på engelska. Då blir det ibland lite fel när jag ska prata, det kommer ut svengelska ord som jag uppfinner medan jag säger dom. Det beror nog på att jag alltid varit fascinerad av språk, ordspråk och deras uppkomst, och det engelska språket är helt enkelt underbart enligt mig. Speciellt svordomar på engelska. ”Bloody hell” är min favorit, för det låter så fantastiskt. Men nu gled jag iväg lite från ämnet här, så nu slutar jag.


Emma frågade: Jag har en liten fråga jag också. Vet du varför du har Asperger? Är det nåt som du alltid har haft? Eller man utvecklar det under barndomen? Ärftlighet? Vad beror det på helt enkelt?

Svar: Du har slarvat lite med att läsa märker jag, haha! Som jag har förstått det hela så är det ingen som riktigt vet vad det beror på. Om man har haft det sedan man föddes eller utvecklar det under barndomen är lite olika om jag fattat det hela rätt. Ärftlighet kan spela in, men det är långt ifrån alla med AS/Autism som har det i blodet så att säga. Det har helt enkelt inte forskats tillräckligt mycket ännu, och diagnosen är ännu ganska ny, det börjades inte talas om AS på allvar förrän i mitten på 80-talet ungefär, i Sverige var det nog ingen utanför psykiatrin som riktigt visste vad det var förrän på 90-talet.

Sanna frågade: Lite mer specifik fråga.. Vår son ska börja skolan (förskoleklassen) i höst. Han har diagnosen Asperger. Om du utgår från dej själv, vad skulle du tycka är viktigast att förmedla till lärare och rektor (förutom hur han är som person) inför skolstarten?

Svar: Alla Aspies är ju inte lika, då jag inte känner din son så är det lite svårt att svara på. Men vad jag själv skulle haft nytta av att lärarna visste innan jag började skolan är att bara för att jag inte tyckte om att se dom i ögonen betydde inte det att jag ljög om något eller hade något att dölja. Att jag känner mig obehaglig till mods när någon rör vid mig, även om det av dom bara ses som en vänlig gest. Att mina annorlunda, något svala reaktioner på saker och ting om man jämför med dom andra barnen inte betyder att jag inte är intresserad eller är uppmärksam om vad som händer på lektionerna. Minns på högstadiet då vi hade Kemi tex och läraren sa något om att jag inte tyckte det var lika kul när det smäller som övriga klassen tyckte, men att det helt enkelt kunde tyda på mognad. Men du känner ju antagligen din son bäst, så utgå ifrån saker som du lagt märke till hos honom. Och som jag tidigare sa till Alexander så har Aspie-pojkar större benägenhet att få raseriutbrott när dom blir frustrerade än vad Aspie-flickor har. Är detta något du känner igen hos din son bör du nog absolut ta upp det. Önskar din son lycka till i skolan, förhoppningsvis får han det lättare än jag fick. Om problem ändå skulle uppstå, om han blir retad tex så tycker jag du ska gå direkt till rektorn och kräva att någon skolsyster/kurator tar ett snack med föräldrarna och ett med dom inblandade barnen och förklarar vad AS innebär. Tolerera inte mobbing!




Kommentarer:
#1: Koibito85

Tack för svaret! En liten följfråga: känner du nånsin nån slags sorg över att det "aldrig blev nåt av dig"? För det stressar jag själv över. Eller känns det helt enkelt så skönt att slippa ångesten med jobb att det inte spelar nån roll?

Svar: tänkte bara säga att jag har sparkat liv i bloggen igen, å nu ska ha frågestund. du är välkommen att lämna frågor om du vill! :)
Thina

2012-02-24 @ 00:17:16

Hej o Tack! Vilken bra blogg. Mycket intressant med ditt inifrån perspektiv. Jag kommer att komma tillbaka nu när jag hittat hit.

Svar: tänkte bara säga att jag har sparkat liv i bloggen igen, å nu ska ha frågestund. du är välkommen att lämna frågor om du vill! :)
Thina

2012-02-24 @ 17:43:04
#3: Mikael

Hej,

Tack för en fin blogg.

Är du intresserad av att skriva ett blogginlägg om social fobi som vi sedan publicerar på vår sida www.fobikliniken.se?

Vi kommer under mars låta personer som lider av social fobi gästblogga genom att skriva ett inlägg var, om deras tankar, känslor och livshistorier gällande social fobi. Nu frågar vi om du är intresserad av att skriva ett inlägg?

I så fall maila oss.



/ Mikael

2012-02-25 @ 17:15:29
#4: Emma

Intressanta frågor och svar.

Ser fram emot ett nytt inlägg snart.

Kram

2012-02-28 @ 14:03:34
#5: Johan R. Sjöberg

Ditt svar på Kolbitos fråga påminner mig än en gång om vilket elände svenska myndigheter är, eller blivit kan man kanske säga om man vill. Jag flyttade till Norge 2006 (och fick min AS-diagnos 2011) och slipper slåss med Försäkringskassan, tack och lov. Jag har att göra med deras norska motsvarighet, och tycker att de är alldeles för tröga ibland, men de är i alla fall inte direkt ondskefulla som jag från flera håll förstått att Fk är.



Själv försöker jag förlika mig med att det inte "blir någonting av mig". Jag är jag. Take it or leave it.

Svar: tänkte bara säga att jag har sparkat liv i bloggen igen, å nu ska ha frågestund. du är välkommen att lämna frågor om du vill! :)
Thina

2012-04-28 @ 02:31:19
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: