.

2012-07-17
03:05:55

STOCKHOLMANI ITE DOMUM

Almedalsvecka..... Stockholmsvecka..... Medeltidsvecka.....

Inte lätt att bo på Gotland igen.

STOCKHOLMANI ITE DOMUM! (Det där var Latin om nån undrar. Ta en titt på Brian-evangeliet om ni inte fattar)

 

En gammal insändare som svar på en turist som tyckte hon behandlats illa på ön.

 

Men jag personligen tycker inte synd om henne. Det är nämligen så att misshandlar, rån, våldtäckter, kidnappningar, ja tom mord skjuter i höjden något enormt här på ön under turistsäsongen. Jag har själv så sent som förra sommaren blivit hotad i mitt eget hem (nåja, i trapphuset) av en påtänd turist och hans tre polare.

 

Ja, turistsäsongen är ju i full fart nu. Almedalsveckan är just slut, nu har Stockholmsveckan inletts. Och sen om en vecka eller två är det Medeltidsveckan.

 

 Hur fungerar detta med mig som har Aspergers Syndrom och dessutom social fobi undrar ni kanske.

Svaret är naturligtvis att det inte funkar alls.

Om jag har ett viktigt ärende som måste göras någonstans där turisterna håller till så får jag sätta på mig hörlurar med hög musik, bita ihop, stressa mig igenom ärendet och sen rusa hem. För att vänta på bussen bland turisterna går bara inte.

 

Ibland kan jag inte ens ta mig igenom hela ärendet. Jag börjar kallsvettas, kan inte tänka klart och för kämpa som en galning för att inte bara börja skrika tills lungorna imploderar och jag dör och slipper pinan.

 

Jag får med andra ord panikångest. Det är svårt att beskriva den känslan, men tänk er att ni är instängda i ett kolsvart rum. Och ni hör något som krafsar/hasar runt era fötter. Ni känner ett lätt tryck över bröstet. Trycket ökar medan det som var vid era fötter börjar klättra upp för era ben. Ni känner hur dom okända tingen borrar in sina tänder i er. Ni försöker skaka av er dom, men ni kan inte röra er. Trycket har ökat något ofantligt, det känns som om någon tar tag i era inre organ och pressar ihop dom. Du kan inte andas längre. Du kippar efter luft men det är lönlöst. Nu når dom klättrande, bitande din midja. Du känner tentakler som surrar sig hårt runt ditt bröst och dina armar. Du känner klor som letar sig in under dina ögon och försiktigt börjar slita loss senorna tills ögonen ploppar ut. I ett sista försök att skrika sväljer du din tunga. Nu är du död, men ödet har spelat dig ett grymt spratt, för du är ännu vid fullt medvetande.

 

Ungefär så känns en panikångest-attack för mig.

 

Men flytta från Visby då kanske ni tycker. Jag har försökt bo på andra ställen, men jag kan bara inte. Jag känner mig inte hemma någon annan stans. Jag är ju född och uppvuxen på Gotland Det är här jag hör hemma. Men turist-säsongen är mycket svår för mig.

 

Eftersom jag brukar avsluta med en sång så gör jag det även här. Har satt ihop videon själv, för Povels ”Naturbarn” har alltid känts väldigt passande för mig och Gotland såhär års.

 

Taggar: gotland, kallis, paradis, semester, stockholmsveckan, turism, vaska, visby;

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: