2012-02-11
13:51:23
Empati och Aspergers Syndrom vs fakta
Detta blogginlägg är i stora delar samma sak som jag skrev på QX precis innan jag beslutade att starta denna blogg, som ni ju kunde läsa om i förrförra inlägget.
Men det jag tror händer, och som jag tror har gett denna myt någon sorts grund, är helt
enkelt att vi Aspies/Autister inte är lika bra på att läsa av och skicka ut små subtila
signaler ("jag mår dåligt"/"jag tycker synd om dig") så om en människa inte säger rakt
ut att denne mår dåligt kan vi helt enkelt missa att dom gör det, och därför bete oss som
om vi inte bryr oss, även om vi hade gjort det om vederbörande sagt hur det var istället för
att bara gå runt och se deppig ut och tro att alla förstår varför.
Jag själv har stora problem med just ledsna uttryck och misstar dom ofta för ilska/irritation.
Och eftersom arga människor skrämmer mig så undviker jag människor när jag tror dom är
arga eller lätt kan bli det. Och eftersom vi även inte vet riktigt hur vi ska bete oss för att
"normala" ska förstå oss alla gånger kanske vi verkar som om vi inte bryr oss när någon säger
att dom faktiskt mår dåligt, även om vi i våra hjärnor bearbetar vad vi kan tänkas göra/säga
för att denna person ska må bättre.
Så vet jag med mig att jag själv gör. Eftersom jag har problem med fysisk kontakt, det är
bara min familj och några få nära vänner (och flick/pojkvänner när jag haft sådana) som kan
krama mig utan att jag får panik och vill försvara min personliga sfär så är jag inte heller
typen som automatiskt börjar krama, stryka hår osv när någon är ledsen, för jag skulle se
det som ett övertramp och nästan känna mig våldtagen om "fel" människa gjorde så med mig.
Jag är istället typen som låter folk få ur sig allting. Jag lyssnar noga, tänker igenom det, om
jag ser någon lösning på ett problem talar jag om det, men det är ju inte alltid lösningar finns
så då lyssnar jag bara. För det är just så jag funkar. "Nu är hon ledsen, då ska jag lyssna på
vad som är problemet, sen kan jag tänka ut hur hon ska lösa det". Jag är i grunden en logiskt
tänkande människa som söker problem och försöker lösa dem.
Sen har jag blivit påtvingad något som inte alls kommer lika naturligt för mig, att jag förväntas
kunna se på andra personer hur dom mår. Ni kan lika gärna försöka tvinga mig att läsa tankar,
det är en förmåga jag helt enkelt inte besitter. Visst, träning ger färdighet, och jag har kunnat
lära mig att tyda ansiktsuttryck och kroppsspråk tillsammans med andra faktorer så pass väl
att jag oftast hamnar i rätt grannskap, men inte nödvändigtvis vid rätt hus. Och om jag ska
kunna göra det krävs mycket koncentration. Om du är ledsen kan jag, om jag studerar dig
noga, se att något inte är som det ska, men exakt vad det är kan jag inte vara säker på
om du inte gråter. Och är jag inte fokuserad är det högst troligt att jag missar det helt.
Så har ni en Aspie/Autist i er närhet kan ni ju tänka på detta innan ni tror att dom är
känslokalla.
Det finns en myt som säger att vi med Aspegers Syndrom/Autismspektrastörning inte har
förmåga att känna empati och att vi är allmänt känslokalla. Även på Internetsidor som
ger läsaren intryck av att vara seriösa kan man läsa detta.
förmåga att känna empati och att vi är allmänt känslokalla. Även på Internetsidor som
ger läsaren intryck av att vara seriösa kan man läsa detta.
Det är något som både dom på Hab och LSS ser rött när man säger, det är nämligen inte
alls sant!
alls sant!
När jag gjorde min utredning var ett deltest att jag fick sätta in olika påståenden i en
skala på hur väl dom passar mina åsikter, tankar och känslor inför andra personer.
skala på hur väl dom passar mina åsikter, tankar och känslor inför andra personer.
Detta test visade att jag inte bara känner väldigt stark empati inför både utsatta
människor (såsom alkoholister, uteliggare mm), personer jag genuint bryr mig om, dvs
mina vänner och även för djur, utan att jag även är öppen för andra tankesätt än mitt
eget. Att jag inte går runt och tänker "detta anser jag, anser du något annat har du
FEL!" utan att jag istället kan tänka mig att omvärdera bla politiska frågor. Alltså
inte vaneröstar på ett parti livet ut, utan om det kommer ett annat parti som stämmer
bättre överens med hur jag vill att Sverige ska se ut, kan tänka mig att rösta på dom.
Dvs inte Sosse livet ut no matter what som min mamma. Inte för att jag någonsin varit
Sosse, men ni förstår vad jag menar.
Det visade även på att jag skulle kunna omvärdera religion. Men jag är ju inte nämnvärt
religös heller.
människor (såsom alkoholister, uteliggare mm), personer jag genuint bryr mig om, dvs
mina vänner och även för djur, utan att jag även är öppen för andra tankesätt än mitt
eget. Att jag inte går runt och tänker "detta anser jag, anser du något annat har du
FEL!" utan att jag istället kan tänka mig att omvärdera bla politiska frågor. Alltså
inte vaneröstar på ett parti livet ut, utan om det kommer ett annat parti som stämmer
bättre överens med hur jag vill att Sverige ska se ut, kan tänka mig att rösta på dom.
Dvs inte Sosse livet ut no matter what som min mamma. Inte för att jag någonsin varit
Sosse, men ni förstår vad jag menar.
Det visade även på att jag skulle kunna omvärdera religion. Men jag är ju inte nämnvärt
religös heller.
Men det jag tror händer, och som jag tror har gett denna myt någon sorts grund, är helt
enkelt att vi Aspies/Autister inte är lika bra på att läsa av och skicka ut små subtila
signaler ("jag mår dåligt"/"jag tycker synd om dig") så om en människa inte säger rakt
ut att denne mår dåligt kan vi helt enkelt missa att dom gör det, och därför bete oss som
om vi inte bryr oss, även om vi hade gjort det om vederbörande sagt hur det var istället för
att bara gå runt och se deppig ut och tro att alla förstår varför.
Jag själv har stora problem med just ledsna uttryck och misstar dom ofta för ilska/irritation.
Och eftersom arga människor skrämmer mig så undviker jag människor när jag tror dom är
arga eller lätt kan bli det. Och eftersom vi även inte vet riktigt hur vi ska bete oss för att
"normala" ska förstå oss alla gånger kanske vi verkar som om vi inte bryr oss när någon säger
att dom faktiskt mår dåligt, även om vi i våra hjärnor bearbetar vad vi kan tänkas göra/säga
för att denna person ska må bättre.
Så vet jag med mig att jag själv gör. Eftersom jag har problem med fysisk kontakt, det är
bara min familj och några få nära vänner (och flick/pojkvänner när jag haft sådana) som kan
krama mig utan att jag får panik och vill försvara min personliga sfär så är jag inte heller
typen som automatiskt börjar krama, stryka hår osv när någon är ledsen, för jag skulle se
det som ett övertramp och nästan känna mig våldtagen om "fel" människa gjorde så med mig.
Jag är istället typen som låter folk få ur sig allting. Jag lyssnar noga, tänker igenom det, om
jag ser någon lösning på ett problem talar jag om det, men det är ju inte alltid lösningar finns
så då lyssnar jag bara. För det är just så jag funkar. "Nu är hon ledsen, då ska jag lyssna på
vad som är problemet, sen kan jag tänka ut hur hon ska lösa det". Jag är i grunden en logiskt
tänkande människa som söker problem och försöker lösa dem.
Sen har jag blivit påtvingad något som inte alls kommer lika naturligt för mig, att jag förväntas
kunna se på andra personer hur dom mår. Ni kan lika gärna försöka tvinga mig att läsa tankar,
det är en förmåga jag helt enkelt inte besitter. Visst, träning ger färdighet, och jag har kunnat
lära mig att tyda ansiktsuttryck och kroppsspråk tillsammans med andra faktorer så pass väl
att jag oftast hamnar i rätt grannskap, men inte nödvändigtvis vid rätt hus. Och om jag ska
kunna göra det krävs mycket koncentration. Om du är ledsen kan jag, om jag studerar dig
noga, se att något inte är som det ska, men exakt vad det är kan jag inte vara säker på
om du inte gråter. Och är jag inte fokuserad är det högst troligt att jag missar det helt.
Så har ni en Aspie/Autist i er närhet kan ni ju tänka på detta innan ni tror att dom är
känslokalla.
En inblick i tankarna hos en diagnostiserad Aspie. Hoppas det var till någon hjälp för någon.
En sång jag tycker passar in ganska bra på dagens inlägg, den har ett långt intro, kommer
igång på riktigt vid 01:45
Så måste jag innan jag slutar skriva säga att jag är lite besviken på er.
Förra inlägget hade 70 sidvisningar och 32 unika besökare, men jag har
inte fått en enda fråga!
Så kom igen nu, ställ era frågor, hur korkade ni än tror att dom är.
Jag säger som dom sa i Hjärnkontoret:
"Frågar man inget får man inget veta!"
En sång jag tycker passar in ganska bra på dagens inlägg, den har ett långt intro, kommer
igång på riktigt vid 01:45
Så måste jag innan jag slutar skriva säga att jag är lite besviken på er.
Förra inlägget hade 70 sidvisningar och 32 unika besökare, men jag har
inte fått en enda fråga!
Så kom igen nu, ställ era frågor, hur korkade ni än tror att dom är.
Jag säger som dom sa i Hjärnkontoret:
"Frågar man inget får man inget veta!"
Kommentarer:
#2:
Sanna
Tack! Den här texten ska jag spara.
#3:
Tanya
Först tänkte jag skriva att likt saga tänker jag i bilder, fast utan textgrejen. Jag tänker nämligen helt i bilder, färg och form.
När det gäller empati är jag väldigt empatisk och känner lätt av andras känslor (jag liksom suger åt mig energier), men har problem med att veta exakt vad det är för känsla, om det är min eller någon annans och vad jag ska göra. Det tillsammans med att jag uttrycker känslor dåligt gör att folk som inte känner mig anser att jag är känslokall.
Jag kom i kontakt med uttrycket HSP (highly sensitive person) ganska nyligen och det stämmer i princip perfekt på mig och jag har märkt att det gör det på de flesta med AS/HFA som jag har träffat också.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Highly_sensitive_person
Kommentera inlägget här:
Jättebra inlägg. Det här påminner tyvärr lite om det min psykolog sa till mig, att hon tycker att jag är för bra på att läsa andra människor för att kunna vara helt och hållet AS. Men det kan man ju liksom inte riktigt säga innan man har testat det, om du förstår vad jag menar. Förlåt, är lite irriterad nu bara... På puckot alltså. Men på tal om tidigare inlägg med frågor så kom jag på en fråga. Hur ser dina tankar ut? Alltså, mina tankar är i bilder, ibland är de med typ textsubbar och ibland med speakerröst, men alltid bilder. Det är tydligen rätt ovanligt. Hur fungerar det när du tänker?
Ja, det är AS relaterat :-)